Filosofin flödar genom mitt lilla huvud ikväll! Självklart blir det inte bara en maskros för att en mask äter upp en ros tänker ni, även jag till viss del. Den andra delen av min tankebana säger följande:
Lösning 1
Om man ser det hela från ett vidare perspektiv stämmer ju tanken. Käkar masken upp rosen avger den en hel del avföring i form av jord. Kommer det då ett frö från en maskros flygande och landar på den lilla jordplätt som masken lyckats bajsa fram, kan det med hjälp av lite vatten, solljus, värme och luft tillkomma en maskros! Problem löst!
Lösning 2
Om vi istället tänker oss att vi har en ros och en maskros stående brevid varandra. Sedan kommer masken dit och käkar upp rosen men låter maskrosen vara kvar. Då stämmer rubriken också!

Slut på filosoferande nu och åter till min tråkiga vardag.

Min morgon började faktiskt inte alls på morgonen som det var tänkt. När jag gick och lade mig på natten hade jag tänk att sova till morgonen bara för att hinna jogga en sväng innan det var dags att fara till jobbet. Istället vaknade jag strax innan lunch, 11:45 för att vara exakt. Min arbetsdag började 12:00. Resultat, PANIK! Jag kastade av mig täcket, hoppade i kläderna lika snabbt som vilken annan brandman som hellst skulle göra vid utryckning!
Där slutade likheterna mellan mig och en brandman. Istället för att kasta på sig en hjälm kastade jag tandkräm i munnen och borstade, inte med toaborsten som jag skulle kunnat missta för tandborsten i all hast utan jag använde just den sistnämnda. istället för att använda mig av högtrycksslang använde jag endast av vattnet som sirlade ur kranen för att skölja ur munnen. Istället för att åka ner för en stång sprang jag uppför en trappa, kastade på mig mina skor för att hämta ut mitt fordon för dagen. Inte en brandbil som en brandman som helst skulle använt sig av, utan själv är man lite mer gammaldags och använde mig av en gammal hederlig cykel. Med en snitthastighet som till och med skulle chockera Thomas Lövkvist som förörigt är en av sveriges bästa cyklister så flög jag nästan hela vägen upp till suderbys herrgård.
Klarade jag då att komma i tid kanske ni undrar... Svaret kommer i nästa nummer av vardagen.
Nä, så elak skall jag faktiskt inte vara...
Men jag måste ändå göra er besvikna/överlyckliga för inte kom jag till jobbet i tid, och därmed försvann mina chanser över att en dag kunna bli brandman. Istället klev jag in i receptionen och skrev in mig i personalliggaren en minut över tolv.
Sådär sexigt svettig som vilken annan brandman som helst fick jag stå där bakom diskberget och försöka varva ner efter min hektiska start på dagen.
När jag sedan åkt hem i ett tempo som skulle chockera Thomas Lövkvist lika mycket som tidigare. Fast nu åt det andra lite sämre hållet, så hade jag några mysiga och trevliga minutrar hemma, innan det var dags att återigen hoppa upp på cykeln och bege sig till fotbollsträningen. En träning som faktiskt gick över förväntan och där jag inte gjorde bort mig lika mycket som annars!
Kvällen avslutades med en del godisfrossande och lite tvtittande och en hel del datorgluttande!

Over and out!