Lata dagar? knappast!

Hur definieras en lat dag? Är det att man inte gör ett dugg? eller kan det vara dagar då man egentligen gör mycket saker men sådant som man inte tycker är ansträngande?
Det kan du ju fundera på, för jag orkar inte... Lat som jag är!

Men men, för att komma till saken så tycker jag att veckan efter ett lov skall vara lugn och man skall få chansen att starta upp igen rätt lugnt. Men nej nej, måndagen börjar med ett prov i geografi. Visserligen var provet rätt lätt, vilket är mycket chockerande att jag tycker om ett prov nu för tiden! Men men, nu skall vi inte ta ut någon seger i förskott. Dessutom kommer jag få mig ett slag i magen imorgon, så fort jag ser det hemska matte E provet! Chansen att jag kommer fatta ett skit är ungefär lika stor som att jag skulle kunna bygga mig en evighetsmaskin om jag ville.
Nu sluddrar jag sådär lagom mycket som jag alltid lyckas med så fort jag sätter mig och skriver ett blogg inlägg... Egentligen borde jag sluta, men måste ju ändå få fram att det inte är nog med 2prov på en vecka inte! Utan på fredag blir det även till och ha ett jätte skojigt astronomiprov också, WOHOOO!

Usch, varför flyttade jag inte till fastlandet under lovet? Då skulle jag ju fått två veckor lov istället för endast en futtig veckas lov, USCH och fy!

Hipp hipp Hurra!

Nä, nu får jag väl ta o skriva något i den här bloggen. Jag har ju trots allt varit inaktiv i nästan 2månader, så lite skrivlust måste det väl ändå finnas någonstans i ett litet hörn. Okej, nu kanske jag skrämde upp er, för jag skall inte bombardera bloggen med en miljon inlägg á 5000ord.

Men men, vad har hänt sedan sist då? Inte så mycket faktiskt. Jag har umgåtts med alla vänner och bekanta, köpt ett Xbox 360 och dessutom gått och fyllt 18 barre/bast/år/whatever... Med andra ord har det hänt vissa extremt viktiga saker i mitt liv, men annars är det som vanligt tyyyp.

Nä, bara för att det var år och dar sedan jag skrev sist så skall jag inte trötta ut den eventuella läsaren ;).
På återseende!

Ps. Grattis Johan som blir myndig idag! Det är vi som går på krogen på fredag, ses där allesammans! Ds.

En mask åt en ros. Kvar blev maskrosen.

Filosofin flödar genom mitt lilla huvud ikväll! Självklart blir det inte bara en maskros för att en mask äter upp en ros tänker ni, även jag till viss del. Den andra delen av min tankebana säger följande:
Lösning 1
Om man ser det hela från ett vidare perspektiv stämmer ju tanken. Käkar masken upp rosen avger den en hel del avföring i form av jord. Kommer det då ett frö från en maskros flygande och landar på den lilla jordplätt som masken lyckats bajsa fram, kan det med hjälp av lite vatten, solljus, värme och luft tillkomma en maskros! Problem löst!
Lösning 2
Om vi istället tänker oss att vi har en ros och en maskros stående brevid varandra. Sedan kommer masken dit och käkar upp rosen men låter maskrosen vara kvar. Då stämmer rubriken också!

Slut på filosoferande nu och åter till min tråkiga vardag.

Min morgon började faktiskt inte alls på morgonen som det var tänkt. När jag gick och lade mig på natten hade jag tänk att sova till morgonen bara för att hinna jogga en sväng innan det var dags att fara till jobbet. Istället vaknade jag strax innan lunch, 11:45 för att vara exakt. Min arbetsdag började 12:00. Resultat, PANIK! Jag kastade av mig täcket, hoppade i kläderna lika snabbt som vilken annan brandman som hellst skulle göra vid utryckning!
Där slutade likheterna mellan mig och en brandman. Istället för att kasta på sig en hjälm kastade jag tandkräm i munnen och borstade, inte med toaborsten som jag skulle kunnat missta för tandborsten i all hast utan jag använde just den sistnämnda. istället för att använda mig av högtrycksslang använde jag endast av vattnet som sirlade ur kranen för att skölja ur munnen. Istället för att åka ner för en stång sprang jag uppför en trappa, kastade på mig mina skor för att hämta ut mitt fordon för dagen. Inte en brandbil som en brandman som helst skulle använt sig av, utan själv är man lite mer gammaldags och använde mig av en gammal hederlig cykel. Med en snitthastighet som till och med skulle chockera Thomas Lövkvist som förörigt är en av sveriges bästa cyklister så flög jag nästan hela vägen upp till suderbys herrgård.
Klarade jag då att komma i tid kanske ni undrar... Svaret kommer i nästa nummer av vardagen.
Nä, så elak skall jag faktiskt inte vara...
Men jag måste ändå göra er besvikna/överlyckliga för inte kom jag till jobbet i tid, och därmed försvann mina chanser över att en dag kunna bli brandman. Istället klev jag in i receptionen och skrev in mig i personalliggaren en minut över tolv.
Sådär sexigt svettig som vilken annan brandman som helst fick jag stå där bakom diskberget och försöka varva ner efter min hektiska start på dagen.
När jag sedan åkt hem i ett tempo som skulle chockera Thomas Lövkvist lika mycket som tidigare. Fast nu åt det andra lite sämre hållet, så hade jag några mysiga och trevliga minutrar hemma, innan det var dags att återigen hoppa upp på cykeln och bege sig till fotbollsträningen. En träning som faktiskt gick över förväntan och där jag inte gjorde bort mig lika mycket som annars!
Kvällen avslutades med en del godisfrossande och lite tvtittande och en hel del datorgluttande!

Over and out!

Long time no see!

Ja, nu var det extremt länge sedan jag skrev i bloggen. För att vara exakt så var det faktiskt 2 veckor och 6dagar sedan som jag skrev ett inlägg senast. Skall jag vara ärlig har jag dock inte gjort allt för mycket under dessa veckor heller...
Men för att den som orkar läsa min ouppdaterade blogg så kan jag berätta följande:
  • Jag har nästintill jobbat livet ur mig! Känns nästan som det i alla fall eftersom jag typ har ett heltidsjobb där man skall hålla på och göra massor av saker hela tiden. Att bara stå upp en hel dag är ju jobbigt för lilla lata småfeta mig! Nu ljög jag faktiskt men det tror jag knappast att någon dör av! Dessutom kände jag mig bara tvungen att ljuga lite i bloggen och med skrift eftersom jag inte gör det verbalt och kan inte ljuga för den delen heller. Tyck lite synd om mig nu för det är verkligen inte lätt när man är så godhjärtad att man varken kan ljuga eller bli sur på folk... Hur gör man liksom? Alla andra klarar ju av att bli ovänner och bli sura på varandra, men jag måste vara totalt konflikträdd i alla fall! Usch ja, men nog om det. Bara en liten tanke som skenade iväg!
  • Jag har även lyckats med att bada på ett annat ställe än i år lilla pool. Tyvärr har jag inte trillat i havet ännu men blå lagunen ute i Ar är i alla fall en liten bit på vägen. Varmt var det också, så när jag får ledigt snart så kanske man kan leta sig till havet för ett litet dopp! Förmodligen kommer väl algblommningen hoppat fram från vassen likt en flock blåvalar när jag väl kommer till havet... Mycket bra liknelse enligt mig!
  • Johan "mankinin" Ansin har även fyllt 18 bast! Så han bjöd på lite dricka, ett parti kubb, lite halospelande och vi som letat oss till hans residens bjöd på oss själva...
Förutom allt det där har det inte hänt allt för mycket saker. Lite småsaker som ingen är speciellt intresserad av tror jag. Jag menar sådant som varje människa gör för att leva hälsosamt.

Fast en sak som jag missade kommer nu! Det var lördagens råparty at my place! Råparty var kanske att ta i då vi var 4pers som satt och hade trevligt, drack bärs, cider och käkade mat som jag lyckats laga.
JA, du läste rätt! Det var mat och inte bara förtäring som jag lyckats fixa till. Kände mig faktiskt jätte stolt över att kunna kasta fram en grillad flintastek, ugnsstekt potatis och någon sås till det. Som ni kanske förstår är jag inte kungen i köket här hemma. Inte för att jag är dålig på att laga mat eller så, men mer för att jag aldrig gör det. För det första, mor min lagar mat mer än gärna. För det andra och sista är det även så att när man väl skall laga mat är man ensammen hemma och det är ju jättetråk att laga mat endast till sig självoch när man är själv! Sådär, nu har jag fått komma med min bortförklaring, om du godkänner den eller inte bryr jag mig inte allt för mycket om.
Tillbaka till partyt nu! För när klockan blivit halv elva fick jag för mig att vi skulle ner till kneippbyn och spela minigolf. Sagt och nästan gjort så for vi i alla fall ner till knäpp byn men till vår förödelse var det stängt!
Istället drog vi till vibblehallen för att skicka hem Lovisa som blivit för drucken (där ljög jag igen) . När hennes far plockat upp henne i hans minimala bil bestämde vi oss istället för att fara in till stan för att träffa Hanna, Hilda, Disa och co.
När vi väl träffat dem, vandrat från max ner till almedalen och upp till busstationen var det dags för dem att dra sig hemmåt. Låter som om det var ett jättetråkigt möte men jag tyckte faktiskt det var jätte trevligt att vandra i backar och snacka massa strunt =). När de som skulle med bussen åkt iväg drog vi oss bort mot furulund där Hilda bor. Så efter att tre små pojkar följt henne till dörren och sagt hejdå for vi hem till mitt igen för att snacka strunt någon timme innan den där Johan ligan fick för sig att åka hem till sitt och sova!
Denna oförutsägbara dag tog plötligt slut i och med att jag somnade i min säng!

Dagen efter vaknade jag kvart över två och märkte att det regnade utomhus så under dagen såg jag endast på tre filmer, varav en var hemsk men väldigt bra, hur nu en hemsk film kan vara bra. Blood diamond hette den (med reservation för stavningsfel). Handlade om diamanthandeln från sierra leone under inbördeskriget mellan rebellerna och regeringen.
Dagens filmtips med motiveringen "En bra film som verkligen berör"

Hejdå! hade fin fint allesammans!

Skolavslutning

Jaja, ännu ett långt inlägg... skulle ha kunnats göra mycket kortare måste jag säga men när man är på skrivhumör så går det inte att sluta... Så jag ber om ursäkt men här kommer min skolavslutning i alla fall!

Skolavslutning:
(För dig som inte gillar nonsens och endast vill ha fakta... hoppa då till efter blankraden)
Wohoo! Sommar och sol och vi har påsklov! Juste! Hitta det enda som stämde i den meningen. Så skulle jag ju i vilket fall kunnat sagt när jag vaknade den där onsdagsmorgonen. Till mitt förtret upptäckte jag snabbt att solen lekte kurragömma med oss jordvarelser, och gömde sig sådär slugt bakom molnen. "Haha, jag vet var du är!", tänkte jag, men kom snabbt på att jag ändå inte skulle kunna få den att komma fram ur sitt gömställe. Jäkla skitlek det där att man verkligen måste gå fram till den man söker i kurragömma och säga, Hittad! Tacka vet jag burken då man kan få stå och stampa lite på en gammal rostig burk och ropa lite om att de är hittade. Mycket bättre påfund!
Något måste väl funka tänkte jag och försökte förgäves att ropa; "Fritt fram!", men solen var som fastkedjad där bakom molnen, stackars sol...
Där var alltså det första felet i meningen, solen som inte var där. Det andra felet var ju självklart påsklovet. För inte skulle vi få påsklov dagen till ära (även om det skulle varit nice med påsklov för att man får godis =) men men) utan det var ju sommarlov vi skulle få! Sommaren är ju redan här som ni förstår då eftersom det var en sak som var rätt i meningen som står ovan. I vilket fall tror jag allt att det på metrologiskt vis redan räknas som sommar!

Utan sol fick jag hoppa upp på morsans sjuväxlade knarråk, juste, knarråk för den brukar knarra lite hit o dit då växlarna hoppar lite hejvilt. Dagen till ära var jag iklädd skjorta och typ ett par lite för småa linnebyxor, what ever! var nog ingen som dog bara för att de inte satt perfekt, dessutom får man väl skylla lite på att man tagit till sig från Tore Kullgren från FC Z som anser att kläder inte skall va snygga utan att de skall sitta bekvämt!
När jag väl kommit in till CPG-norr så skulle vi springa runt och ha oss i typ en timme bara för att två lärare och två elever skulle få de extremt åtråvärda I-podsen... Själv var jag nästan jätte duktig på det där med musikfrågor så var inte alls långt ifrån att jag fick mig en i-pod jag med. I min värld var jag i vilket fall väldigt nära att få en!
Efter allt spring hit och dit så att man halvt tappat bort sig så var det värsta kvar! Att hitta till klassrummet. Aja, så farligt var det inte då jag faktiskt följde efter Gunnar som ledde oss gladeligen längst bort av alla klassrum på norr för att vi skulle få massa saker. Sakerna vi fick var varsin bulle, lite ciderkaraktärsdryck, tillbaka ett arbete, ett betygsdokument och sedan det bästa! SOMMARLOV!
Detta skulle självklart firas! Men först... Löpning! Eftersom jag skulle skippa min fotbollsträning på kvällen för att kunna fira att man fått sommarlov så var jag tvungen att springa en mil för att ändå få röra på sig litegrann. Blev dessutom lite mer än en mil att springa eftersom jag skulle ta mig den där kilometern ner till milsspåret också. Men i vilket fall var det skönt att få röra lite på fläsket igen även om det var lite jobbigt(inte alls därför jag hade världens träningsvärk dagen efter då man skulle spela fotbollsmatch...).

Kvällen närmade sig och festen likaså. Vad som ville vara med om fest var solen som hade tröttnat på kurragömma och ville vara med där på kvällningen innan den skulle krypa till kojs. När jag väl komit in till stan med morsans sju-växlare mötte Ohlsen brother upp mig vid tornerspelsplatsen, stället där vi skulle tillbringa större delen av kvällen och tillsammans med Johans klass som faktiskt är otroligt trevliga för att vara en samhällsklass ;).
Efter några bärs och cider senare var man lite sådär rund om fötterna och då var det även dags för Ansin att anlända till festen. Mottagandet av honom var väldigt hjärtligt då både jag och johan sprang halva nordliga sidan av muren endast för att möta upp grabben som tydligen fått tag på en cykel på något underligt sätt också. När Ansin väl kommit till sällskapet började Ohlsen brother flumma loss och ringde till sin klasskompis som satt hela 2meter bort... Därefter fick jag snacka med henne och vi snackade om hur mycket Johans morsa betalade oss för att vara kompisar med honom. Uppenbarligen fick jag en hel del mer men då gick jag även miste om att få ligga med hans far, något som jag gladeligen slipper trots att hon sa att han var väldigt bra i sängen... Ett uttryck som gick över mitt förstånd då jag inte förstår hur man kan vara duktig i en säng som är till för att sovas i!
Efter att ha rett ut alla konstigheter bar vi oss av mot almedalen för att möta på allt annat folk och heja på varenda kotte som man känner och även några man inte känner. Detta skulle resultera i att jag skulle bli erbjuden stryk sisådär 4gånger... Det var faktiskt väldigt roligt.
Den förste personen gick för in i mig och sedan använde sig av de traditionella fraserna: Du gick in i mig! skall du ha spö? Räddaren i nöden blev den gången Jakob Hammar som tydigen kände snubben och gick därför emellan. Och är man vän med Jakob var man tydligen vän med den där snubben med.
Den andre snubben som ville ge mig stryk var när Ohlsen brother fått syn på Liv och sedan tappat bort henne igen. Sånt får ju inte hända då jag bestämt mig för att de SKA paras ihop! Så när vi letade efter Liv frågade jag några snubbar om de sett henne. Tydligen frågade jag bara fel snubbe eftersom han var två meter lång, en meter bred och sur som få! Han började därför knuffa på mig (inte mig emot att folk stöter på mig alltså men någonstans finns en gräns!) och gnälla om att han inte sett någon Liv och frågade även om jag ville ha stryk. Inte fasen ville jag ha det så jag tackade snällt nej och gick vidare. Tyvärr verkade mitt svar fel eller så kände han bara att han inte kunde ta att hans stöt på mig misslyckats så han gick fram och knuffade på mig igen och frågade åter igen samma sak. När jag andra gången bad han med snälla ord att dra åt helvete! så gick han faktiskt. Jag kände mig duktig som dissat honom så lätt, något som Ansin tydligen inte skulle ha lyckats med då han efteråt sa att han skulle slagit till honom direkt. Orka slåss och sedan åtalas för misshandel och massa sånt tjafs.
Tredje snubben som jag höll på att ryka ihop med var en snubbe som jag 2minuter tidigare hade hälsat på och han hade presenterat sig och ropat "See you at PA" åt mig... Konstig snubbe. Lika konstigt var att han precis efter ville slåss med mig, men då jag kom ihåg hans namn och bara tog tag i hans hand lugnade han ner sig xD.
Sista men kanske inte ofarligaste personen som ville slåss var så sent som på hemvägen. Ohlsen brother som var mega trött orkade inte ta sitt cykellyse så jag tog vara på det och lös med det när vi gick genom botaniska trädgården. Sådär halvvägs igenom den så råkade det visst sitta några personer väldigt tyst på en bänk som jag upptäckte lite för sent. Jag hade tydligen använt mig av supervapnet ficklampan och bländat självaste Erik Espinoza i ansiktet så han nästan blev blind på köpet. Jag förstår nästan hans enorma vrede som uppstod då han ville ha reda på vad och vem det var som bländat honom. Självklart var den olycklige jag så han kom att sparka lyset ur handen på mig och sedan ville han även ge mig stryk, något som jag lyckades undkomma då det var någon som hejdade grabben. Och när vi släckte lyset så såg han inte heller var vi tog vägen eftersom jag nästan gjort honom blind med Johans cykellyse.
När vi väl kom ut ur botaniska trädgården stod Eriks vänner där ute och tog hand om honom så vi kunde lugnt ta oss hemåt. När vi väl kommit hem somnade Johan nästan på staketet medans vi väntade på att Ansins morsa skulle hämta honom. Agnes som också hade gjort oss sällskap till Vibble fortsatte ut i ödebyggden, mot Högklint och mot hemmet på sin cykel.
När Ansin väl fått skjuts gick vi in och jag fick fixa en sovplats åt Johan som var helt slut och det var nog inte långt ifrån att jag nästan skulle varit tvungen att få bädda ner honom också...

Sket sig totalt att skriva kort så resten av dagarna kommer inom kort att beskrivas.
Hade gött allesammans och kom ihåg, även om man inte har något som hellst uppsåt att hamna bråk så kan man faktiskt göra det ändå, flera gånger om...
Hejdå

Vibbledåre?? Helt klart!

Nu måste jag ta o berätta om min roliga kväll som jag var med om i torsdags.
Kvällen började dock inte allt för skoj, förlorade i div 5 mot När i När... Men fick i alla fall köra bil hem för farsan hade varit med där ute och kollat.
När jag i alla fall kommit hem helskinande såg jag att man fått två sms. Ett vid 19:02 där det stod såhär:
"Tjeina! Vad gör du? Själv är jag uttråkad:-P"
och eftersom jag inte svarat på det skickade han ett nytt sms 21:59 där det stod såhär:
"Synd att du inte svarade:( jag var så jävla sugen att hitta på något:-P"
Tänkte att grabben måste ju ha allvarliga problem att sysselsätta sig själv, så jag svarade herr Olsen brother (Johan alltså) med att kvällen inte var slut trots att klockan var tio och att man alltid kan ta sig ett litet kvällsdopp =). Sagt och gjort så kom han inknatande genom dörren strax innan klockan elva för att vi sedan skulle kunna hoppa i plurret i den där mega bassängen som någon knasig snubbe (skulle inte förvåna mig om det var far min) slängt upp på våran bakgård...
För att se allt från den positiva sidan var det i alla fall varmare i vattnet än i luften, sådär på kvällningen. Men för att se det från den negativa sidan blev man ändå snabbt nedkyld och frusen, så det blev inget super långt bad.
Däremot kom jag på den strålande idén om att vi kunde ta och jogga upp till vibblehallen foch se om det var något drag där och kanske vinka till någon vettskrämd bilist. Efter att ha övertalat Johan om att det skulle vara kul så gick vi på upptäcksfärd med destination vibblehallen. Med badpantalonger och stålmannen mantlar (även kallat handduk) tog vi oss framåt. Vägen var lång, krokig och fylld med faror. Såsom enorma rullande stenbumlingar(grus) och en köld, så ihärdig att den släcker en stjärna på samma sätt som stjärnornas glans totalkrossar mörkrets enorma barriärer, långt ute i yttre rymden.
Men tappra och envisa som vi var skulle vi klara det jag en gång drömt om, så vi fortsatte! Trots alla hinder på vägen var vi efter några kämpiga minuters vandring framme vid affären. Vad möts vi då av?
Jo, en traktor! En traktor som kom raggandes in i vibble city sådär halvt mitt i natten. Kopplad till traktorn fanns en vagn fylld av fyllebönder som på fredagseftermiddagen skulle vakna upp med en enorm huvudvärk och vaga minnen av något väldigt märkligt!
Det som var så märkligt var ju att de spelade vibbledårar sådär passande samtidigt som de gled fram genom vibble. Och visst fanns det vibbledårar även mitt i natten! Vibbledårar, Drypande våta, iklädda badbyxor och handduk och sprang runt, hoppade och dansande till den extremt fina smaklösa låten!
Gud vad skoj det var! Lövsta pojkarna som precis tagit studenten stod bara där, glodde mycket värre än någon ko jag någonsin sett (kor är ju faktiskt mästare på att glo!) och såg jätte uttråkade ut av det som jag tyckte var månadens grej! Vilken annan klass som hellst skulle ju faktiskt tycka att det var en jätte rolig sak och skulle vara enormt glada över att jag och Johan roade dem med lite dans och flummerier till låten "vibbledårar".
I vilket fall hade jag väldigt skoj så skiter faktiskt i att de var sådär tråkiga!

Efter den där roliga upplevelsen fick vi påbörja en vandrig hemmåt igen. Den gick faktiskt mycket lättare eftersom vi var ganska speedade efter hela den där grejen. Det enda som började bli lite jobbigt, var att känseln försvunnit i fötterna p.g.a. kölden.
Resten av kvällen var lugn. Lite filmtittande och massa snack om allt och inget tills klockan var kvart över fyra då herr Olsson skulle dra sig hemmåt på sitt vrålåk =).
Detta var alltså slutet på min händelserika kväll, så för att fullända natten gick jag och lade mig i den renbäddade sängen och slumrade gott!

Hoppas det i alla fall var lite nöje med att få höra från mig nu igen efter en hyfsat lång frånvaro... Hade gött allesammans!
På återseende!
Hejs

Skrivhumör??

Nu är jag återigen tillbaka efter ett hyfsat långt uppehåll... Inte bra, inte bra!
Märkte också nyss att jag inte skrivit något om vad som hänt i min vardag sedan valborg, så något måste ju allt ha hänt.
Kan börja med att berätta att jag i alla fall har spelat lite fotboll. Match mellan Eskelhem och VSB, en match vi struntade att spela i stot sett. När matchen blåstes igång var jag dock inte på planen. Jag hade blivit placerad på bänken vilket inte gjorde mig så ycket dock. 10minuter och två mål senare fick jag komma in på planen. Allt pekade mot oss och vad skulle då lilla jag kunna göra mot alla enorma VSB spelare?
Jag fick ta till det enda jag är bra på, att springa som en idiot och hoppas på att man får tag i bollen. Självklart kan man inte på egen hand utgöra ett helt lag... I alla fall inte om man heter Manfred Johan Willy Bäckström! Så det jag fick göra var att försöka imponera på de andra i mitt lag istället och springa som en tok en hel match och sedan visa att man inte var speciellt trött efteråt. Detta uppdrag lyckades jag enormt bra med men matchen sket sig i alla fall. Slutresultatet blev tillsist 0-6 för den som är intresserad.

Nog pratat om fotboll nu även om det är svårt. Har märkt idag att jag har extremt svårt att sluta skriva om något om jag bara börjat. Kan ta hela historien lite kortfattat.
Det började i morse (middags) när jag skrev till en nyvunnen vän på communityn Kamrat.com (ganska flummig sida om jag skall vara ärlig, men ändå hänger jag där för jag är ju lite sådär patetisk =D ). Det började igår med att jag skrev först ett kort meddelande, sedan hade det blivit lite längre och dessutom ett lite längre svar. I dag hade jag då fått ett ännu längre svar så mina svar därefter blev bara längre och längre medan hennes svar började hamna på en stadig lång nivå. ett antal svar senare och när det började närma sig kväll fördubblade jag längden på mitt svar gentemot det tidigare. Nu tänker ni... Jaha, OJ! vilken grej, var det 20rader istället för 10nu?
Men jag skall tala om för er alla hur långt det var. Håll i hatten och spänn fast säkerhetsbältena först! Redo?...
Nähe, då väntar jag lite till då..... nu?? Nähe, men men orkar inte vänta på att ni skall bli redo så nu berättar jag!
När jag lade in meddelandet i word så var det över en sida långt!!!! :O
Helt otroligt alltså. Förstår fortfarande inte hur jag lyckades skriva ett så långt meddelande. Och det värsta var att jag toppade mitt tidigare rekord redan i nästa svar, inte så mycket som tidigare, men ändå med ett 40tal ord... Mycket tokigt må jag säga!

Jajaja, skall inte vara sådär tokig här också, men en sak till måste jag ändå berätta innan jag slutar skriva just för stunden.
För det jag tillbringade dagen med idag var att jag hade Chuck maraton! Sjukt skoj måste jag säga!
För er som inte vet vad Chuck är för något så är det en serie som man kan se typ klockan nio på trean under lördagskvällar.
Den handlar typ om Chuck som fått hela CIA's databas i form av bilder inprintat i skallen. mycket tufft faktiskt för varje gång han ser någon eller något som han fått inprintat i skallen så ser han alla de bilderna i skallen igen och kan t.ex. identifiera folk o.s.v. Mycket tuff serie även om den låter extremt löjlig =). Sånt som jag gillar altlså.

Sååå, nu känner jag mig klar just för stunden. Hejdå så länge

Syster yster hemma igen!

Nu vart det ett tag sedan som jag skrev och jag ber så hemskt mycket om ursäkt!

Kan berätta att min valborg förflöt hyfsat lugnt. Det enda som var lite speciellt var att en rolig person som fått nog av sitt liv försökte ta sitt liv. Okeej, så farligt var det kanske inte, men nästintill... Det han gjorde var att han cyklade utför en ramp(som bestod av någon skiva som två pers låg under) rakt ut i almedalsparkens damm. Det var en mycket rolig syn må jag säga eftersom vattnet var iskallt och endast hälften av vattnet är just vatten, andra halvan är skräp och fågelskit...
Efter att jag fått varit med om årets hittills roligaste upplevelse festade jag endel med polarna och kvällen slutade med att Olsson och jag spelade nattfotboll sådär i ganska onyktert tillstånd. Måste varit alla jästa äpplen jag åt som gjorde mig drucken, eftersom jag inte kunnat bli full på annat sätt då jag inte har åldern inne för att dricka alkohol ;).

Efter valborg har det int hänt allt för mycket. Skola och en massa sol! Men eftersom jag inte skrivit på så lång tid måste jag även berätta att min käre syster har kommit hem till ön. Dessutom har mor och far flytt fältet så nu ser väl huset ut som ett bombnedslag. Kan väl inte bli annat när man har en syster med pojkvän som knappast fått lära sig hur man skall bli kvitt med damm, disk eller dubbelgångare... Det får nog bli en veckas jobb för mor att städa efter oss när hon kommer hem igen eftersom alla kommer stöka ner samtidigt som morsan städar.
Nä, nu får det vara nog pratat om smuts eftersom det är så tråkigt. Istället kan jag berätta att jag var på utflykt på lördagen, en utflykt som jag sent kommer glömma på grund av en enda sak. När vi kommit fram till lickershamn som var vårt mål fick vi syn på något smått chockerande. I strandskvalet låg det nämnligen en död kut som damen sa när hon gick förbi och frågade om vi sett den döda sälungen. Vadå kut tänkte vi alla eftersom vi inte kopplade alls vad det handlade först. Men när hon fortsatte pladdra på förstod vi sedan vad hon pratade om.
Men men, nu har man fått se en säl också... Synd bara att det var en död säl som var den första sälen man någonsin sett.

Skall inte tråka ut er alla längre med mina enormt långa inlägg som ingen orkar läsa..
Så ha det bra och på återseende.
HEJDÅ

Projektredovisningar var det ja...

Hjälp vad jag känner mig jätte aktiv med mitt bloggskrivande alltså. Men det skall man väl kanske inte klaga på, det är ju faktiskt ganska skoj dessutom.
Under dagen har alla naturvetar tvåor och treor varit i södervärnsaula. Treorna hade projektredovisningar och vi tvåor fick lyssna på dem. Det bör även tilläggas att ettorna fick vara ute i något änge och göra nytta genom att faga hela dagen medans vi satt inne och glodde.
Projektredovisningarna var av blandad kvalitét och projekten var allihop väldigt olika. Bland annat fanns det en grupp som fått en metallbit och sedan tagit reda på vad det var för sorts metall. Sedan fanns det en grupp som byggt en jetmotor, eller försökt i alla fall. En grupp som byggt en kanon, som först brutit mot vapenlicenslagen eller något sådant men det får man nog hålla lite tyst om. Dessutom var det många grupper som gjort någon form av häfte i utbildningssyfte eller upplysningssyfte. Men trots att det var massa olika roliga, tråkiga, och intressanta redovisningar med flashiga powerpoints o.s.v. så fanns det en viss redovisning som var helt unik.
Det handlade om en tjej som haft anorexia. Undet sin tillfrisknadsperiod och sjukdomsperiod hade hon då skrivit en bok. Den handlade om allt hon känt och upplevt under sin sjukdom. Själv kände jag världens medlidande när hon stod och berättade om allt hemskt som hon varit med om. Det var faktiskt nästintill att man börja grina riktigt ordentligt. Jag som aldrig brukar börja gråta fick liksom hålla igen för att inte göra det mitt i aulan! Det säger faktiskt en hel del om hur det var att lyssna på det.
Men nu över till något som varit roligare för att ni inte skall sitta och deppa ihop sådär som jag själv gjorde nu..

För när jag kom hem och sedan haft min nästan dagliga eftermiddagslur så fick jag reda på att jag skulle få tillbringa min kväll ensammen i detta enormt "stora" hus. Mor, Far och bror tänkte nämnligen gå utpå afterjob och då fick man inte följa med.
"Kul..." tänkte jag när jag satt där helt själv i soffan med ett scrubsavsnitt framför mig. Dessutom ett avsnitt jag redan sett tidigare. Hur mycket bättre kan det inte bli då?
Därför tog jag mig själv i kragen, flög iväg med mitt vrålåk till affären för att köpa den lyxigaste färdigmaten man kunde hitta i butiken. Visserligen vet jag inte om det riktigt blev den lyxigaste men något som är säkert är att det såg ut att vara enormt gott på förpackningen...
I vilket fall så fick jag tillbringa min kväll med att se på en extremt underhållande film vid namn Beerfest och sedan såg jag större delen av Notting Hill och dessutom lite mindre än halva The Contract. Alltså en lyckad filmkväll var vad det blev. Det enda som fattades var nog sällskapet, men det får man väl ta en annan gång xD.

Nu är klockan långt efter läggningsdags så nu är det tid för mig att leta mig fram till den där sängen som står max 2meter bort. Önska mig lycka till!
På återhörande... eller något..

Solen sken och det gjorde även jag!

Jadu, det är inte varje dag det är torsdag inte... Men ibland händer det faktiskt och gud så glad man kan bli då. I alla fall så kan man ju bli väldigt glad över små händelser under torsdagarna men jag måste tyvärr medge att jag inte är glad över allt som hände på torsdagar. Aja... skippa skitsnacket nu så skall ni alla få veta vad jag sysslat med under torsdagen.

Dagen började med ett väldigt roande idrottsprov som jag hoppas gick fint även om jag som vanligt blandar saker lite hit och dit. Om jag är på mitt bästa blandarhumör så tror jag allt att jag skulle kunna blanda ihop en sockerkakssmet och sedan lyckas få ut pannkakor av det hela. Det är vad jag kallar "duktigt Manfred...".
    I vilket fall så satte sig typ halva klassen sig ute i solen efter provet för att chilla. En av oss lyckades dessutom chilla till sig en fin fin solbränna. jag undrar bara Niklas... Hur kan man bli så röd efter max en timme i solen? Sitter det i håtfärgen må tro?
    Efter intag av proviant eller vad det kan kallas det där man äter i matsalen så var det dags för matte. "Wohoo!" tänkte jag och roade mig med att läsa lite sidor med lösta exempel under hela lektionen. Mycket kreativt tyckte jag för att slippa räkna massor.
Eftersom Gunnar kände sig väldigt snäll idag fick vi även sluta en timme tidigare från Biologin för att kunna ha tid att gå och ta en glass på hamnen. Eftersom jag är så duktig på att blanda ihop saker så lyckades jag blanda ihop hamnen med östercentrum. När jag väl stod där på stan och förstod att jag kommit fel så fick jag istället fortsätta vandra runt lite med Karolina och Johan. För att kompencera glassen fick jag istället käka kexchocklad så för Manfred "blandar'n " Bäckström kändes det precis som om jag varit vid glassmagasinet.
    Resten av dagen fortlöpte med att jag var på en enormt givande fotbollsträning där jag stod och skjöt och tränade inlägg en halv träning och andra halvan agerade jag back när "startelvan" tränade fasta situationer.

Nu vart klockan sådär mycket ikväll igen så det är dags för mig att sova så att jag kan orka upp imorgon för att sitta i södervärns aula och lyssna på projektredovisningar en hel dag...