Exakt så borde jag också göra. För visst händer det ändå hyfsat ofta att lilla jag blir sådär rädd att man verkligen hoppar till även om det egentligen inte ens är något man behöver vara rädd för. Om man istället ställer sig och hoppar lite på stället kan ingen tro att man blev rädd heller, då blir man ju bara besviken över att man motionerade och inte alls bara blev rädd.
Senast idag hände det en sån där rolig händelse.
Jag och farsan stod och micklade något med kaffebryggaren som vi halft demolerat när vi gick loss på den med skruvmejseln. Då kommer en fet fluga och sätter sig på kaffebryggaren när står där. Farsan säger typ "OJ! det här var en fet fluga det" och sedan slår han typ till den så den flyger iväg. Morsan som borde ha hört vad farsan sa blir total förskräckt när flugan kommer rakt emot henne 2sekunder efter det att farsan slagit bort den. Hon ger dessutom ifrån sig värsta gälla skriet och jag blev totalt paff innan jag börjar garva! För det första har hon aldrig varit rädd för sånna     småkryp och sedan att farsan just kommenterat det borde ju varnat henne.
Var bara tvungen att komma med ett litet praktiskt exempel på hur det kan vara om man blir rädd och hoppar till. Nu skall jag nog ta och plugga lite biologi och sova inför nationella läs/hörförståelse provet imorn. Är absolut inte taggad inför det... Jag trodde ju att vi haft vårat sista nationella förra veckan så när man fick reda på det här blev jag bara SUUUR!

aja, ha det fint allesammas!
Hejdådå!